Talangjakten igång igen

Det känns som deja vu, dotcomvågens nyckelord går igen. Nyss läste jag om kaotiska organisationer i Fortune. Nu om talangjakten i the Economist. Deras senaste bilaga har rubriken ”The battle for brainpower”. De menar att talang nu har blivit världens mest eftertraktade handelsvara och att det råder en bristsituation. Till skillnad från dotcomvågens talangkult sätts saken nu i ett globalt perspektiv.

62% av tillfrågade företagsledare anser att det finns allmänna brister och upp till 85% vad gäller specialistkunnande eler kunnande om tillväxtmarknader. Det finns uppfattningar om att kvaliten på tillgängliga kandidater minskat med 10%. Tiden att få tag på en lämplig person har ökat med nästan 50%.

Processen har vänts från att inbjuda att söka till att jaga. I USA och Storbritannien har dygt 20% av alla anställda kontaktats av konkurrenter. I Kina och Indien mer än 50%. Ingenjörsbristen i väst gör att företag söker sig till Kina och Indien där antalet utbildade ökat explosionsartat. Outsourcing är inte bara en fråga om kostnad utan också om kompetens. Återigen börjar en del länder öppna för kvalificerad arbetskraftsimmigration.

Dragkampen om talangerna innebär också att lönegapen ökar. En ny global elit, som artikelförfattarna kallar kosmokrater, rör sig över världen. Man konstaterar att länder med starka löneutjämnande policies, Sverige nämns särskilt, har svårt att dra till sig internatioenlla förmågor.

Kaos inne och dinosaurier ute igen

Under dot.com vågen beundrades det danska hörapparatföretaget Oticons spagettiorganisation, Det skrevs spaltmetrar om VISAs chaordiska organisation. De traditionella industriföretagen hånades och kallades dinosaurier. Dot.com bubblan sprack, de gamla företagen tog snabbt till sig den nya kunskapen och tycktes stärkta gå vidare.
Google är för många den klart lysande stjärnan på himlen. Nu senast har Fortune sällat sig till beundrarskaran, under rubriken Chaos by design.
Den mest intressanta artikeln är ”